Granbarksborrarna kommer

Granbarksborren är ett gissel som, framför allt angrep södra Sverige.

Som storstadsbo tror vi kanske att det är ett naturligt skede med röda toppar på granarna så här på höstkanten. Det är ju lite vackert. Som tur är har vi ju vänner här i skogen och som snabbt konstaterade att, detta är ju granbarksborrar som äter upp er skog. Om vi snabbt kan avverka all gran så kanske inte granbarksborrarna sprider sig lika mycket här i skogarna. Säkrast att ta bort all gran. Virket är ju redan förstört och kan i bästa fall bli massaved. Vi fick nog ta ner ca 70% av skogen. Fördelen är väl att skogen numera ser ut som en engelsk park. Det har ju sin tjusning också…

Granbarkborre (Ips typographus), är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen barkborrar. Den kallas ibland även för åttatandad barkborre. Granbarkborren har en kroppslängd på 4,5 till 5,5 millimeter. Färgen är mörkbrun. På varje täckvinges bakre del finns en urgröpning som kantas av fyra så kallade ”tänder”. Förökningen sker genom att hanen gräver sig genom barken på en gran och gör en så kallad yngelkammare under barken, där parningen sker. Honan gräver sedan en eller flera gångar ut från yngelkammaren. Där lägger hon sina ägg och efter kläckningen gör larverna egna gångar vinkelrätt mot den ursprungliga gången. På detta sätt uppstår det för arten karakteristiska gnagmönstret på träet direkt under barken. Från yngelkammaren och utåt, kan man tydligt se hur varje larvgång blir större ju längre ut man kommer. Detta beror på att larven växer och utvecklas till flygfärdig insekt. Varje larvgång avslutas följaktligen sedan med ett utflygshål. Granbarkborren kan uppträda som en svår skadeinsekt på gran. Den angriper främst försvagade granar, men även obarkat timmer kan bli angripet. Det är därför viktigt att obarkat virke inte får ligga kvar i skogen alltför länge. I synnerhet i samband med stormfällning av granskog kan massförökning ske och då finns risk för att även friska träd angrips. Timmer och massaved får nedsatt kvalitet, eftersom granbarkborren för med sig blånadssvampar som missfärgar splintveden. I den svenska skogsvårdslagen finns anvisningar om hur stor volym per hektar av vindfällda granar som får finnas, och hur länge obarkat virke får lagras i skogen.^[1] Träd som granbarkborren dödat utgör livsrum för en lång rad organismer under många år. Klibbticka koloniserar döda granar och en rad insekter lever i dess fruktkroppar och den mycelrika veden.