De småländska stenarna är kända för att vara extremt tjuriga…
Det är alltid retfullt med en sten i dagern när man skall bruka jorden. Både plöjning, harvning och sådd blir påverkad. Förr var man ju ett helt arbetslag som gav sig i kast med stenen. Man använde alla de verktyg som fanns till buds för att krossa, dela, och mala sönder stenen så att den blev flyttningsbar.
Men det var då. Idag har vi maskiner för sånt. Kalle ville ”känna lite på bumlingen för att se om vi kanske kunde ”rulla” ut den från åkern. Gick sådär…
Skam den som ger sig! Större maskiner (visste inte att det fanns det) kallades in. Efter flera timmars arbete utan att stenen så mycket som rubbats kunde vi bara konstatera att vissa småländska stenar ligger bra där de ligger.
